Framme vid sjön stannar processionen. Männen tar av sig sina kläder innan de fortsätter ut i vattnet med brinnande facklor i händerna [...] På höjden har två björkstammar bundits ihop. I mitten brinner ett stort bål och runt om mindre eldar [...] Män med facklor i händerna står närmast det brinnande bålet, de ser nästan ut att vara i trans [...] När årets kortaste natt blir som mörkast bärs facklorna ned till vattnet och medan kvinnorna sjunger högt går männen med facklorna nakna ut i sjön [...] Nu nås kvällens klimax. Elden symboliserar solen som ska befrias i vattnet. Allt för att fira sommarstolståndet enligt gammal hednisk tradition. Just Piltinkalnshöjden anses vara en förkristen kultplats och firandet där är därför lite extra starkt och hålls redan den 21 juni, vid själva midsommarsolståndet [...]
Man bachsnar naesthan af fasa näär man laeser thänna skiljdringh af hedniska och närmast bootcutskt ohippt midsommarfijrande i Liffland (påå framthijda plattswänska: Lettland)! Rysligth gammaldags och primitivth lijkth blotande och raggarbilsåkande. Man ryser näär man inser atth thätta folc på andra sijdan Mare Balticvm icke firar midsommar thill minne af S:t Johannis Döparen, vtan föör att hedra solgvdar och sommarkåthet. Måhända äär thät dags för etth nytth korståg till Lifland, likt Albrecht Bvxthöfdens i början af 1200-talet, för att stämma lite i thän hedna bäcken?
0 comments:
Post a Comment