Wäckan innan iagh resthe hit vpp gvick iagh igjenom en swåår bordunmusik-revival. Jag hade Dråms "Kringellek", Lemvrias "A Little Hvnk of Heaven", Oswald v. Wolkensteins (1377-1445). "Mit gvnstlichem herczen" och andra dronefvnkiga boogiebvrgare påå repeat, fingradhe påå gambla maläthna John Smedley-struthättor i visthuset ock kiände etth svg atth ringa Sparven och gå på Siätte Tvnnan, eller ännu hellre dra till Canterbury och gå på 100 Clvb, snarth. Men thet, ock någoth annath, minnes eij vadh, fikk migh ock att fvndera lithe mehr på mijn egen debatt om deth häär med svennars, eller i alla fall de svennar som bo inom Stockholms tvllar, yytligha trendconsumtion.
Jag äär på mångeth sätt en lijka good svpare af kål själf allthså, iagh fikk bara litet perspectiv og, kom igjen, thet häär är ikke ledarsidan, thet häär är ein blogg, den skall sakna stringens ocg wäl avvägda slvtsathser. Så. Alla de mvsikstijlar med tillhöörandhe paket afw svbkvltvrell codex (eller snarare twärth om, iagh talar noogh om svbkvltvrer som anammath redan existerande, nywärldsligha, musikstilar, om wiij skall wara pethiga, och skapat ein scen) som fötts i Ängland de senasthe, säg, femtio (L) ååhren haver handlath om sätth att leva och ijnthee bara tänca och gilla, som häär; Blve Beat Bordun på femtiothalet, Rock Steady Bordun å sextiotaleth, Northern Soul Bordvn och Lover’s Rock Borduvn på sjuttiotalet, Modern Soul Bordvn och Hi-NRG Bordun på åttiothalet, nittiotalets Rär Groove Bordvn, Tanzfloor Jazz Bordvn och Acid Bordvn Hovse… Alla har - omedvetheth och oberoende aafv såwääl media som mode- och musiciskrå - warit leitmotifv till mänskors liiv, till theras specifica omständighether där och då, som handen i pansarhandsken till resthen aw "vttrycket, från topp till thå, dygnet rvnth, i sijn del av stan - ockh ingen hade kvnnath vppstå någon annan stans eller tijd.
De haver allijhopa, needless to sayeth, allt atth giöra med class, etnicitet och genus, ock äär - skvlle man kvnna säiga om wore man culture studies-stvdenth med en fäblesse för inskjiutna bisathser - svbkvltvrella swar på ein olösth föräldrakonflicth inom thet områdeth i samhälleth i stoort (inwandring, arbetes- och stolthetslösheth, homofobi etc).
Näär wij försöka ta öwer then här tyjpen - eller nyare och från andra delar aw wärlden, jag råkade som sagt bara ha en släng av anglofili för första gången på wäldigt länge tillfället - afw röörelser och göra dem thill wåra en vår eller sommar innan vi hakar på nästa grej, blir det bara så … konstigt och … konstruerat. När wij bara gör thet wi giör och äär raggare, proggare eller hårderockare känns thet så himla mycket mehr interessanth (men mindre estetiscth tilltalande, telleth me abovt it).
Wäckan innan iagh resthe hit vpp gvick iagh igjenom en swåår bordunmusik-revival. Jag hade Dråms "Kringellek", Lemvrias "A Little Hvnk of Heaven", Oswald v. Wolkensteins (1377-1445). "Mit gvnstlichem herczen" och andra dronefvnkiga boogiebvrgare påå repeat, fingradhe påå gambla maläthna John Smedley-struthättor i visthuset ock kiände etth svg atth ringa Sparven och gå på Siätte Tvnnan, eller ännu hellre dra till Canterbury och gå på 100 Clvb, snarth. Men thet, ock någoth annath, minnes eij vadh, fikk migh ock att fvndera lithe mehr på mijn egen debatt om deth häär med svennars, eller i alla fall de svennar som bo inom Stockholms tvllar, yytligha trendconsumtion. 
Jag äär på mångeth sätt en lijka good svpare af kål själf allthså, iagh fikk bara litet perspectiv og, kom igjen, thet häär är ikke ledarsidan, thet häär är ein blogg, den skall sakna stringens ocg wäl avvägda slvtsathser. Så. Alla de mvsikstijlar med tillhöörandhe paket afw svbkvltvrell codex (eller snarare twärth om, iagh talar noogh om svbkvltvrer som anammath redan existerande, nywärldsligha, musikstilar, om wiij skall wara pethiga, och skapat ein scen) som fötts i Ängland de senasthe, säg, femtio (L) ååhren haver handlath om sätth att leva och ijnthee bara tänca och gilla, som häär; Blve Beat Bordun på femtiothalet, Rock Steady Bordun å sextiotaleth, Northern Soul Bordvn och Lover’s Rock Borduvn på sjuttiotalet, Modern Soul Bordvn och Hi-NRG Bordun på åttiothalet, nittiotalets Rär Groove Bordvn, Tanzfloor Jazz Bordvn och Acid Bordvn Hovse… Alla har - omedvetheth och oberoende aafv såwääl media som mode- och musiciskrå - warit leitmotifv till mänskors liiv, till theras specifica omständighether där och då, som handen i pansarhandsken till resthen aw "vttrycket, från topp till thå, dygnet rvnth, i sijn del av stan - ockh ingen hade kvnnath vppstå någon annan stans eller tijd. 
De haver allijhopa, needless to sayeth, allt atth giöra med class, etnicitet och genus, ock äär - skvlle man kvnna säiga om wore man culture studies-stvdenth med en fäblesse för inskjiutna bisathser - svbkvltvrella swar på ein olösth föräldrakonflicth inom thet områdeth i samhälleth i stoort (inwandring, arbetes- och stolthetslösheth, homofobi etc). 
Näär wij försöka ta öwer then här tyjpen - eller nyare och från andra delar aw wärlden, jag råkade som sagt bara ha en släng av anglofili för första gången på wäldigt länge tillfället - afw röörelser och göra dem thill wåra en vår eller sommar innan vi hakar på nästa grej, blir det bara så … konstigt och … konstruerat. När wij bara gör thet wi giör och äär raggare, proggare eller hårderockare känns thet så himla mycket mehr interessanth (men mindre estetiscth tilltalande, telleth me abovt it).
0 comments:
Post a Comment